Uppfödning à la DeVeritas

Uppfödning är något som ligger mig varmt om hjärtat. Att få vara med om fenomenet när små liv kommer till världen är magiskt. Det är en förmån jag är oerhört ödmjk och tacksam inför. Och definitivt inget man bör ta för givet...

Jag tror på en naturlig uppfödning. Dvs där parning och valpning sker så naturligt som möjligt. Tvångsparning är en vanligt förekommande företeelse idag, tyvärr, och något som trots detta är olagligt. Motivationen att få till den där drömkombinationen som man länge suktat efter, gör att många väljer att tumma på gränserna för vad som är ok.  I min värld är tvångsparning alltid lika med våldtäkt. Punkt. 
Vart drar man då gränsen för tvångsparning? jaa, den kan man fundera på...
Det är stor skillnad på en tik som säger NEJ! och en tik som säger kanske. Oavsett så är det vår uppgift att låta henne avgöra. Tikarna vet alltid bäst! Säger hon nej, finns det garanterat en god anledning som vi MÅSTE respektera! Jag hör så ofta talas om tikar som är "svårparade". Hur menar man då, undrar jag då? Säger hon nej, men uppfödaren har bestämt sig för att tiken ska gilla dennes val av kavaljer ändå... Då undrar jag genast  hur man resonerar när en kvinna tackar nej till en man...?
Både tiken och hanen behöver tid på sig för att lära känna varandra. Uner den viktiga "dansen" drar tiken upp riktlinjerna för hur parningsakten skall gå till. Jätteviktig akt om ni frågar mig. 

När tikar går in för valpning skall det vara lugn och ro. Vi håller oss på hemmaplan och tar dagen som den kommer. Besökare får vänta. Nu ligger allt fokus på att skapa en så gynnsam och stressfri miljö som möjligt för den blivande modern. Tiken har i ett tidigt skede tillgång till sin valplåda. För att försöka likna en riktig lya, har vi ett lågt tak över valplådan. Där under finns massa bobyggarmaterial dvs tyger och filtar som hon kan bädda med. I valprummet är det nedsläckt för att ge lugn och ro så att rätt hormoner kan frisättas. 

Vid valpningen finns jag alltid tillgänglig intill valplådan men försöker att inte störa. Jag lägger mig inte i i onödan så  att säga. Det finns massor av forskning som visar på att valpar som ständigt lyfts innan de öppnat ögonen har ett ökat stresspåslag i kroppen. Likså gäller det mödrarna. Tänk er att någon skulle hålla på och plocka och lyfta upp ert nyfödda barn... 
Min uppfattning är att tiken är proffset och jag är hennes stöd. Om hon behöver. Detta gäller även förstagångstikarna. Tänk att de vet vad som skall görs, trots att de aldrig gjort det förut.  Instikter är sååå häftigt!

 De första tre veckorna är det fokus på lugn och ro. Inga av familjens andra hundar är välkomna in i valprummet. Till en början. När lugnet lagt sig i valplådan och moodern är trygg i sin nya roll, välkomnar hon övriga tifamiljemedlemmar, en och en och under mycket kontrollerade former. 
Snart kommer de att fylla en mycket viktig roll för både mor och barn. De övriga hundarna är nämligen en oerhört viktig resurs för en valp-mamma. De är delaktiga i valparnas uppväxt. De avlastar mamma-hund och tvättar, vakar över, leker med och uppfostrar de nya små stjärnorna. tiken delar frikostigt med sig och alla lever som en stor och lycklig familj de resterande sex veckorna. 

Det är en ynnest att få uppleva detta. En välfungerande flock som hjälps åt med famijens alla sysslor. Ingen konkurrens. Inga hårda uppfostringsmetoder. Bara massor av kärlek!

När valparna är ca fyra veckor ges de möjlighet till miljöberikning. De ha en upplevelsehage utomhus som de spenderar dagarna i tillsammans med övriga familjen. Där finns tunnlar, rörliga underlag, rinnande vatten, leksaker, kamptrasor kojor att sova i och massor av annat en valp kan tänkas behöva. 
Vid denna tidpunkten introducerar jag även fast föda. Valparna får dagligen köttiga ben och annat skoj att äta på.  Valparna föder vi upp på färkfoder.